*S*A*N*D*R*A*

Idag är jag frustrerad, arg och otroligt ledsen över människans beteende. Jag skäms att kalla mig människa och vara släkt med vissa så kallade människor. Jag hade gjort vad som hellst för att få vara ett sjur, insekt eller ett träd. Bara inte människa. Efter att jag först läst Aftonbladets artikel om en ung man i sina första levandsår som mår så otroligt dåligt att han tog själmord genom hängning och sedan försökte skapa sista uppmärksamheten för att inte behöva vara ensam genom att skriva på forumet flashback om sin kommande död och att även lägga upp bilder via webcam från sin hängning. Självklart är allt detta helt absurt och som frisk kan man inte förstå vad som kan driva en annan människa att ta steget och sedan vilja publicera det på internet. Men för han var detta verklighet och ett desperat försök att få kontakt en sista gång. Det jag inte kan förstå är den hemska och råa människligheten som finns där ute bland oss. Den hänsynslösa, drivande och ren onska som vissa människor är födda med och uppenbarligen inte kan hantera. Att sätta sig vid sig sin dator, slå på den, klicka sig in på forum (i detta fall flashback) och trigga någon som är sjuk att ta livet av sig. Att sitta och pusha, komma med förslag och åsikter om att dom inte vågar inte kan och kommer aldrig klara det. Dom människorna är onda. Det är ren onska i deras själar och för mig är det lika straffbart som mord. Det enstaka ordet som fegis kan vara avgörande för personen som just sitter och funderar på om han/hon ska ta en extra tablett för att somna in eller hänga upp repet i taket. Det lilla ordet är lika farligt och avgörande som ett skott från en pistol eller ett knivhugg. Oerhört oansvarligt och rått. I mina ögon ren onska. Men detta är inget man någonsin kommer kunna göra nått åt. Det kommer alltid finnas människor som "mördar" på ett eller annat sätt. Men när man verkligen tänker efter och försöker finna någon som helst ro i allt detta så funderar man på vilka dom riktiga förlorarna är. Den som valt att avsluta livet här och nu och som förhoppningsvis fått ro i själen eller dom som sitter hemma med sån rubbad livstillvaro och sådan skadad själ. Jag tror jag vet och hoppas...