*S*A*N*D*R*A*

Ibland kan jag verkligen känna mig bitter. Och jag trodde nästan att jag var ensam över att känna mig bitter över små saker innan jag idag fick samtala med en sån skön gammal lirare.

I 25 minuter satt jag och lyssnade på hans bittra samtal.

Jag kan nästan tycka att det var lite roande, men i samma stund tycka att det måste ju otroligt jobbigt att vara så bitter på livet och sina anhöriga.

Vi hade små tjattrat lite i luren innan berättade att hans barn var så elaka. Dom bara tänkte på deras mamma som låg sjuk i Cancer. -Men han då, han var faktiskt också sjuk och behövde faktiskt lite gott från bolaget. Att dom inte brydde sig.

Sedan började vi närma oss hans förhållande och hur hur det hade gått till väga. Och han hade minsann inte skild sig. Han hade blivit LÄMNAD! -För lixom han då, ingen brydde sig.

Att hans enda son fick lov att hoppa in och jobba då han hade jour som brandman det var ju katastrof. - Men han då? Varför skulle han just åka på hans födelsedag?

Så här löd vårat samtal och det slutade inte här utan han berätta mer saker, och varför det just skulle hända honom.-För han då? Ingen brydde sig

Man kan ju sitta hemma och tycka att att är jobbigt och man känner sig lite nere. Men aldrig mer för så fort jag känner minsta bitterhet så finns det någon annan som har det värre.-För han då? Ingen brydde dig. :)