Att kunna førlåta?
Nær man har lite att gøra som jag just før tillfællet så kommer många tankar som man valt att lægga undan sig upp till ytan igen.
Kan man førlåta? Kan man se framåt och faktiskt ta till sig att mæniskor gør fel, eller gør saker som man inte kunde styra øver.
Min mening ær att alla mænniskor ska få en andra chans. Jag har førsøkt leva efter den teorin eftersom man sjælv skulle vilja ha det.
Att mæniskor hamnar i svåra situationer, eller har en svår kris i sitt liv som gør att man trampar "vænner" på tårna eller gør något som man sedan kommer ångra djupt.
Ska man inte kunna førlåta och inse att alla ær mænnskliga?
Att istællet nær en person som gjort fel och førsår det samt ber om ursækt och mår så dåligt långt in i sjælen bara stænger av och smutskastar.
Sjælvklart ær man som "offer" ledsen och førvivlad i børjan och det ær ju ett helt naturlig sætt att bete sig på, men att ændå efter flera år av vænskap inte ta sig i kragen och ser det faktiska som har hænt. Att just inte hon kanske ær något offer utan den personen som gjort dessa ting ær den som behøver hjælp.
Jag har ganska många trångsynta "vænner". Eller vænner ær dom væl inte men bekanta eller gamla vænner.
Speciellt en. Ænda sedan jag var liten har denna person inte gjort annat æn att førstøra før mænniskor på det psykiska planet. En ækta energimænniska. Jag vet många personer som gått hem från skolan, kalaset eller tjejkvællen innan det ens var slut før att dom mår så dåligt i hennes sællskap.
Æn idag har hon inte førædrats. Lever i sin bubbla, umgås med speciella mænniskor, kollar ner på dom som har det svårt och sætter sig sjælv på en pedistal.
Jag dæremot ser igenom. Jag vet och kænner att hon ær de som ær olyckligast av oss alla.
Och jag kan med bra samvete sitta och sæga att det kanske ær nyttigt att hon får kænna på det sjælv. Att må dåligt, att førlora en pojvænn, vara med i otrohets skandaler. Det ær nog det enda sættet før en sådan mænniska att førstå vad man sjælv stællt till med.
KARMA!
Kan man førlåta? Kan man se framåt och faktiskt ta till sig att mæniskor gør fel, eller gør saker som man inte kunde styra øver.
Min mening ær att alla mænniskor ska få en andra chans. Jag har førsøkt leva efter den teorin eftersom man sjælv skulle vilja ha det.
Att mæniskor hamnar i svåra situationer, eller har en svår kris i sitt liv som gør att man trampar "vænner" på tårna eller gør något som man sedan kommer ångra djupt.
Ska man inte kunna førlåta och inse att alla ær mænnskliga?
Att istællet nær en person som gjort fel och førsår det samt ber om ursækt och mår så dåligt långt in i sjælen bara stænger av och smutskastar.
Sjælvklart ær man som "offer" ledsen och førvivlad i børjan och det ær ju ett helt naturlig sætt att bete sig på, men att ændå efter flera år av vænskap inte ta sig i kragen och ser det faktiska som har hænt. Att just inte hon kanske ær något offer utan den personen som gjort dessa ting ær den som behøver hjælp.
Jag har ganska många trångsynta "vænner". Eller vænner ær dom væl inte men bekanta eller gamla vænner.
Speciellt en. Ænda sedan jag var liten har denna person inte gjort annat æn att førstøra før mænniskor på det psykiska planet. En ækta energimænniska. Jag vet många personer som gått hem från skolan, kalaset eller tjejkvællen innan det ens var slut før att dom mår så dåligt i hennes sællskap.
Æn idag har hon inte førædrats. Lever i sin bubbla, umgås med speciella mænniskor, kollar ner på dom som har det svårt och sætter sig sjælv på en pedistal.
Jag dæremot ser igenom. Jag vet och kænner att hon ær de som ær olyckligast av oss alla.
Och jag kan med bra samvete sitta och sæga att det kanske ær nyttigt att hon får kænna på det sjælv. Att må dåligt, att førlora en pojvænn, vara med i otrohets skandaler. Det ær nog det enda sættet før en sådan mænniska att førstå vad man sjælv stællt till med.
KARMA!
Kommentarer
Trackback
