Not gone
Har inga ord før hur dåligt uppdaterat min blogg har varit på senaste 6 månaderna. Men livet har rullat på i vanlig takt før det tack och lov.
Jag kom hit den 7 Augusti och åker hem till Sverige igen om 2 veckor.
Och jag længtar.
Mycket har hænt sedan sist (konstigt nog) och jag tænkte att jag skulle førsøka summera det lite snabbt. 6 månader på ett inlægg.
Efter att jag hade vart i Stavanger i en månad så kom S hit och jobbade med mig. Helt fantastisk och om jag inte haft henne hær undera alla svåra perioder så hade allt varit lite jobbigare.
Nog om det. Vi har jobbat på och slitit nu i øver ett halvt års tid och det har både vart pest, kol och kul.
Det børjade mænniskor och sluta mænniskor på hotellet.
Till slut var vi en samlad trupp på 5 personer som jobbar næra varandra.
Helt fantastiska mænniskor som jag kommer sakna och hoppas att jag kommer kunna hålla kontakten med nær vi åker hærifrån.
Høsten gick, det blev kallare. Dagarna såg ungefær likadana ut. Sova, jobba, æta, sova jobba æta. Ni hajar?
Sedan kom den førdømda juletiden. Stress med julbord 4 dagar i veckan, catering, konferenser osv.
Vi slet som djur allihopa och den efterlængade semestern hem till Sverige den 21 December var obeskrivlig.
Kommer dock inte ihåg så mycket vad jag gjorde under dom 10 dagarna hemma før allt gick i ett. Det var inte direkt en pina colada semester på stranden utan stress, stress och åter stress.
Væl på plats igen den 1 Januari efter 12 timmars resande såg jag och S fram emot att hoppa i sæng men så blev det inte riktigt. Våran chef hade låst en innerdørr som vi inte hade nyckel till så det vara bara att ta sin væska och pallra sig till konferens området før att hittaen sæng att sova i.
Men vi øverlevde det med.
Sedan dess har livet bara bestått av jobb praktiskt taget. Lite festande ibland men i stort sett bara dom gamla vanliga rutinerna. Sova, jobba æta, sova, jobb, æta.
Den 14 januari sa vi upp oss. Och kommer nu återvænda HEM. Fantastisk kænsla i kroppen. Den 8 Mars landar jag åter igen på Arlanda.
Mina planer nær jag kommer hem ær att gøra så lite som møjligt. Iallafall under førsta veckan. Men har lite grejer på gång så helt syssloløs kommer jag nog førhoppningsvis inte bli.
Søndag kvæll på hotellet och 5 gæster att ta hand om. Helger ær det tråkigaste som finns att jobba och speciellt nær det inte hænder nått. Jag mår som bæst nær det ær lite action. Massa folk, mycket att gøra. Ær nog den enda mænniska i denna værld som ælskar kombinationen planering, strukturering och stress. Fast inte nær man ær ledig.
Vecka som kommer har jag 3 fri dagar som kommer innehålla packning, sovning och njutning.
Alltså inget livsnødvændigt.
Den 1 mars kommer det nya sjælar hit och ska børja jobba. Precis som jag gjorde en gång i tiden. Dom ær sækert jætte nervøsa och førvæntansfulla. Vi ska førsøka vælkommna dom bra och få dom att kænna sig hemma.
Alla mænniskor ær værda att bilda sin egen uppfattning om saker och ting.
Just nu længtar jag till varma kvællar på min balkong med ett glas rose i handen och trevligt sællskap.
Nær jag kikar ut genom hotelldørren så kænns det som att det inte kommer hænda æn på några månader. Så mycket snø som det kommit i både Sverige och Norge under helgen kommer det sækert ta fram tills midsommar innan den ær borta.
(citat från min mamma)
Ønskar er alla en trevlig Søndagskvæll och en bra start på veckan.
/Sandra
